När kockar, producenter och beslutsfattare samlas runt samma bord blir bilden både mer komplex och mer hoppfull.
Med Ulrika Brydling, kock och matinspirarör, som moderator bad vi några av Sveriges främsta röster inom gastronomin att diskutera landets potential som kulinarisk destination: Ludwig Tjörnemo, Sveriges representant i Bocuse d’Or, Jens Heed, rådgivare vid Regeringskansliet, Fredrik Eriksson, kock och krögare samt Roland Sandgren, VD på renslakteriet Njalgies.
– Svensk gastronomi handlar om matarv. Vi har lärt oss att förädla, att ta tillvara. Vi röker, picklar och lagrar för att vi måste – och det är just det som gör oss svenska, menar bland annat Ludwig Tjörnemo.
Och kanske är det just där, i självkänslan och berättelsen, som nyckeln till framtiden finns. Mellan strategin och vardagsmaten, mellan stoltheten och samarbetet, håller en ny bild av Sverige på att växa fram – en gastronomi som inte lånar sin identitet, utan lagar den själv.
Sverige pratar ofta om sig självt som ett matland. Men vad betyder egentligen svensk gastronomi för er?
Ludwig Tjörnemo: Vi har inte allt året runt som i många andra länder. Vi har jordgubbar en kort period, sparris en kort period, men vi gör något mer med det för att kunna ha det under andra säsonger. Det är verkligen svensk gastronomi för mig.
Roland Sandgren: Stoltheten och kulturarvet. Sverige är ett avlångt land med sina specialiteter. Jag jobbar med renar, och den samiska kulturen handlar om att ta vara på traditioner och bygga identitet. Vi ska inte bara snegla mot finkrogarna i Stockholm. Vindarna har vänt – man känner att det genuina och det från grunden är tillbaka.
Fredrik Eriksson: Det är viktigt att vi har en tydlig svensk topp, men också att vi pratar om hela kedjan: mat, vin och måltid. Vi måste ta ansvar för skola, äldrevård och råvaran. Samarbetet med leverantörer har aldrig varit starkare – det ska vi hålla i.
Ni har alla erfarenhet av tävlingar. Hur viktiga är de för att driva svensk gastronomi framåt?
Ludwig Tjörnemo: I Danmark har de fått mer stöd från regeringen för tävlingskockarna. De har gjort tävlingsmatlagningen till en del av sin matstrategi och turism. De har förstått att det lyfter hela matindustrin, inte bara tävlingslagen. Vi borde också våga se det så – att det inte är en isolerad värld utan ett sätt att lyfta svensk gastronomi utåt.
Fredrik Eriksson: Det har varit en enorm utveckling. Jag har följt tävlingarna sedan 1980-talet och de har haft otrolig betydelse för yrkesstoltheten. Man får kontakt med leverantörer, man lär av kollegor, man delar erfarenheter. Men alla behöver inte tävla – det viktiga är att vi sprider den kunskap och det driv som tävlingarna skapar.
Jens Heed: Från statens perspektiv blir tävlingarna ett skyltfönster. Alla förstår dramaturgin i en tävling. Det är ett effektivt sätt att visa upp Sverige som matland. Det är både kompetensutveckling och kommunikation.



Vinterns omgång av Länge leve måltiden bjöd på både intressanta diskussioner och matupplevelse i världsklass.
Foto: Samuel Unéus
Vilken roll kan maten spela för att locka människor till Sverige – och hur kan vi bygga en hållbar måltidsturism kring våra råvaror?
Jens Heed: När vi pratar matturism är det lokala svaret på allt, nästintill. För då blir det spännande och ger en anledning till att resa.
Fredrik Eriksson: Jag minns en gäst när jag hade restaurang i Åre. Han hade varit runt och rest i Sverige och ville äta lokal mat. Han tyckte det var väldigt lika överallt. Han kom in till oss och sa: ’Kan ni inte ordna en lång meny till mig på bara svenska rätter?’ Det hade vi inte, men vi gjorde det. Han fick alla svenska klassiker i miniformat i en lång servering – falukorv med stuvade makaroner, blodpudding, dillkött. Han var som i himmelriket. Det finns en enorm efterfrågan om man tittar på måltidsturismen – folk vill gärna ha våra klassiker.
Att visa upp Sverige genom måltidsturism kommer att bli en stor industri. Sverige skulle kunna bli som Italien i framtiden. Vi åker till Piemonte, Toscana, Umbrien – så småningom kommer vi åka till Norrland, västkusten, Västerbotten, Norrbotten och Jämtland. Att det blir så specifikt. Det finns stora skillnader i olika regioner. Men det har vi också. Hur stor skillnad är det inte på ett blåbär till exempel, eller hjortron från Småland, och ett blåbär från Västerbotten?
Det är en fantastisk möjlighet. Vi måste bara förstå att det här inte är ’nice to have’, det är en näring. Matresor, små gårdar, vinprovningar, bagerier – det här kan bli en stor del av svensk export och turism. Men det kräver att vi samarbetar och berättar gemensamt. Sverige som gastronomisk destination är inte ett projekt, det är en rörelse.
Ludwig Tjörnemo: Turister är lika intresserade av att smaka på de unika –råvarorna som vi är när vi kommer till andra länder. Löjrommen eller ren är ju fantastiska till exempel. Vi har otroliga äpplen här, vi har skaldjur. Jag tycker att de nordiska skaldjuren är mycket härligare än de sydeuropeiska. De är lite krispigare, känns fräschare, inte alls så söta. Mina vänner och de jag träffat är otroligt imponerade när de kommer hit och får testa. De har kanske aldrig ätit ett hjortron när man berättar om det.
Gastronomi är en upplevelse. Den börjar i porten till restaurangen, i skogen eller på hjortronmyren. Om du har suttit och åkt Inlandsbanan och tittat ut över myr i 20 mil – och så får du uppleva de där gulden, hjortronen, renen, fisket – det blir en resa i sig.
Första gången jag åkte upp till Kalix och fick vara med i fisket och se hantverket, det var otroligt imponerande. Även som svensk – trots att jag ätit löjrom många gånger, fick jag en helt ny respekt när jag såg hur det gjordes. Samma sak med hummerfiske och renskiljning – när man får uppleva det på plats förstår man hantverket på riktigt.
Det är inte enbart den internationella gästen som behöver få uppleva, utan även den svenska gästen. För hur många har egentligen varit på landsbygden och gjort de här sakerna? Det är otroligt unikt att få göra det.
Jag blir imponerad av de som visar upp sitt hantverk, och de blir glada när vi lagar mat med deras råvaror – det är en dubbel glädje i det där. Vi måste bli bättre på det i Sverige. Man ska inte vara skrytig, har man fått lära sig. Jo, vi måste börja skryta.
Roland Sandgren: Jag ser det också i min bransch. Det finns ett enormt intresse för det samiska, för renen, för naturen. Folk vill komma ut, se hur det går till, uppleva det på riktigt. Vi har ett klimat och en natur som är en konkurrensfördel. När det är 50 grader i Spanien kommer folk hit för att uppleva ljuset, luften, smakerna. Vi har något de andra inte har.
1. Besöka restauranger med lokal mat (56 %).
2. Smaka traditionellt svensk mat och dryck (55 %).
3. Besöka lokala matmarknader och saluhallar (53 %).
4. Prova street food med hög kvalitet (50 %).
5. Utforska en stad för att hitta bra restauranger och barer (48 %).
6. Caféer (45 %).
7. Besöka gårdsbutiker/producenter av lokala råvaror (40 %).
8. Besöka bryggerier, destillerier, vingårdar eller musterier (37 %).
Källa: Visit Swedens Målgruppsanalys (2024)
Visit Sweden har tilldelats i uppdrag av Statens Jordbruksverk att genomföra ett flerårigt projekt med syftet att öka kunskapen om måltidsturism och identifiera vad som krävs för att Sverige ska förbli en attraktiv destination för matintresserade resenärer. Uppdraget sträcker sig över perioden 2025–2027 och utgör en del av EU:s strategiska plan för att utveckla landsbygden.